Det är näst intill omänskligt svårt att ta sig upp på morgonen just nu. Längtar lite för mycket efter ljus och solsken. Så jag valde att i ett tappert försök att få morgonen lite piggare trycka i mig en förhoppningsvis healthyinstagram-approved frukost. Kvarg med mosade hallon, müsli och cashewnötter. Satan vad det är gott. För att toppa det hela tänkte jag att en energiboost (kul att det autocorrectas till energibovar, inte ens min telefon är optimistisk idag) i form av såna där C-vitaminbrus var en bra ide. Det hade det säkert varit med om jag inte borstat tänderna emellan. Helvete va det bubblade och pyste i hela huvudet. Kände till och med av den lilla tabletten i öronen! Pigg blev jag dock inte.

Jag har till och med min blåaste tröja på mig idag så om jag inte piggnar till själv av den kanske jag åtminstone kan få någon annan att vakna till av att jag ser lite ut som en vägskylt.

Min andra dröm var att aldrig behöva flytta hemifrån. Att få bo i mitt rum hela livet var det största jag kunde tänka mig. Hade till och med gjort upp argument i huvudet för hur jag skulle övertala mamma och pappa att få köpa huset om de skulle vilja bo kvar när jag blev vuxen. 

Visst kan jag skratta lite åt att mitt största mål som 10-åring, att aldrig flytta ifrån mitt rum, idag har ändrats till det motsatta. Jag vill så gärna ha ett eget ställe som verkligen är mitt. För det var ju så det lilla rummet kändes för 10 år sedan. Det var mitt rum. Där jag var kung. Eller drottning. Eller lastbilschaufför eller vad jag nu än ville. Men om vi kanske ska hejda skratten som bubblar upp vid tillbakablickar finns det ju lite allvar i det med. För man ändrar ju drömmar, mål osv cirka varannan kvart. Jag har ju för fan svårt att välja mat på Viskan. Hur ska jag kunna besluta om lägenhet, studier, jobb??

Jag drömde som 10-åring om att få va ensam ute på vägarna och äta korv varje dag. För att sen komma hem till mitt rum där jag alltid bott. Samma varje dag. Tryggt och bra.

Jag är inte skapt för förändring!!