Gjorde precis ett sånt där lyckat experiment. Kom hem efter en lite längre pw än vad jag hade tänkt och var vrålhungrig. Knåpade därför ihop en nyttigare variant av tacos. I alla fall om man är ute efter att dra ner på onödiga kolhydrater. Det blev så himla gott att jag är tvungen att dela med mig. Själv blir jag alltid lite misstänksam när jag läser alla hälsobloggar och instagram om recept på nyttiga varianter på allt från kladdkaka till glass. Det utlovas alltid att det är "så hiimla gott och att ni bara mååste testa". Sen när man testar smakar det antingen skit eller, ännu oftare, ingenting. Fast jag har inte gjort några drastiska ändringar så jag kan lova att om ni testar kommer ni få se att det visst smakar. Ganska mycket dessutom. Och ganska gott. 

 

I stället för bröd som innehåller en massa kolhydrater gjorde jag en omelett-liknande wrap av:

 

Fyllning:

 

Om man nu är ännu petigare med kolhydraterna kan man i stället för att köpa färdig tacokrydda göra egen. Och man kan såklart också skippa creme fraichen. Fast då har man gått till överdrift enligt mig. Det är nämligen den som ger mest smak. Och stark mat snabbar dessutom till ämnesomsättningen. (Har jag hört...)

 

Jag hade mer än gärna velat visa er en bild på mästerverket men eftersom den blev så ful och jag var så hungrig så blev det ingen. 

Jag har aldrig sett mig själv som en hälsosam människa. Jag inser självklart att varje persons definition av "hälsosam" är olika. Jag röker inte, jag dricker ytterst sällan och jag äter inte heller pizza varje vecka. Så i mångas ögon kanske jag skulle anses som hälsosammare än de flesta. Men nu är det ju inte andras definition jag vill gå efter, utan min egen. För mig handlar en nyttig livsstil om hur mycket ansträngning man gör. Och nej jag syftar inte på att stå 8 timmar på en crosstrainer i stället för en halvtimma. Men jag vill kunna känna mig stolt över hur jag väljer att leva. Låter förmodligen mycket mer klyschigt än vad det egentligen är. 

 

Jag har länge varit en sån som höjt på ena ögonbrynet åt människor som hela tiden hävdar sig som hälsomänniskor och istället hävdat mig vara motsatsen. "Jag tränar aldrig och jag äter godis varje dag" har typ blivit mitt mellannamn. Men jag inser ju att den attityden är precis lika töntig, kanske värre. Så jag har jobbat ett tag på att ändra den nu. För som jag sa så handlar det ju om ansträngning. Jag kommer fortfarande tycka att det är ointressant att veta hur många gram kolhydrater folks instagram-matbilder innehåller. Och jag kommer fortfarande tycka att man kan träna på andra sätt än att hänga på gymmet varenda dag. 

 

 

Jag har tänkt hela sommaren att jag ska göra ett seriöst försök att bli av med mina sämre matvanor. Om man jämför med hur jag åt och tränade för ett halvår sen (godis varje dag och träning ingen dag) kan jag redan nu få ge mig en klapp på axeln och säga att jag bättrat mig. Men nu ska jag ta det steget längre och försöka skaffa mig vanor som inte bara kan kallas mindre ohälsosamma utan faktiskt nyttiga. 

 

Första målet är att klara september (möjligen med lite undantag för Londonresan...), men ett långsiktigt mål är att lära mig kontrollera mitt enorma sötsug.

 

Eftersom jag bara är hemma någon eller några dagar i veckan så kommer nog gymmet inte bli besökt sådär värst ofta men jag ska se till att gå dit någon gång varje vecka i alla fall. Annars ska jag ut och springa och gå i stort sett varje dag. Det blir inte så svårt eftersom jag redan gör det nästan varje morgon. 

NTC är dessutom en väldigt bra app för hemmaträning så den har jag börjat använda. Några gånger i veckan med den så kommer det här bli bra. Det kanske blir lite mer träningssnack än vanligt här men det står ni väl ut med?

 

Ska jag vara ärlig så tror jag inte träningen kommer bli problemet... det svåraste kommer definitvt vara att hålla mig ifrån allt vad socker heter. Nu snackar jag onödigt socker, i onödigt stora mängder. Inga överdrifter alltså. 

Får också passa på att be om ursäkt för kassa bilder. Vet inte riktigt varför de blev så dålig upplösning på dem...

Om ni har någon form av intresse för modellyrket, modebranschen, ätstörningar eller bara allmänt om kost, träning och näringintag kommer ni gilla den.

Den är skriven av en modell som blev upptäckt som 12-åring men tillsagd att banta ner sig 30 kilo. Hon gjorde så och fick samtidigt anorexia. Fick till sist nog av de sjuka idealen och blev då istället amerikas bäst betalda plus-size modell. 

Jag har inte läst klart den men åh vad bra den är. 

 

Och fråga mig inte varför hälften av alla bilder är tagna i sängen. Jag hänger en del där, kameran ligger precis bredvid. Det är helt enkelt rätt lämpligt.

 

Det är underskattat hur mycket man kan få gjort under lediga dagar. Då menar jag inte bara nyttiga saker så som tvätta kläder (vilket jag i och för sig har hunnit med) utan mer njutningfyllda saker också. Satt och lipade som en galning till Biggest Loser till exempel. Finns det något som får mig att gråta så är det tjockisar som svettas - makes sense...