Shit va jag längtar efter varmare väder så vi kan trycka in vinterjackorna långt in i garderoben och i stället flasha brunbrända ryggar. 

 

Eftersom jag är en mästare på att inte kunna ha nagellack utan att skrapa bort det efter kanske 2 dagar brukar jag inte investera i så dyra såna. Spontanköpte dessa två för ett tag sen just för att de var så billiga. Tror de kostade 39 kronor styck. De har dock visat sig vara en tuffare match än jag väntat mig. Med andra ord har jag nu haft det vita en vecka utan att lyckas skrapa bort det. Så om ni också har små nervösa sammanbrott och tar ut det över era naglar. Spring och köp. Bör kanske påpeka att det vita inte är täckande vitt utan väldigt see-through. Jag använder två lager och då ser det ut att vara väldigt ljust rosa.

Idag chillar jag omkring i fjolårets favorit. Min blå myströja. 

Och om ni undrar (vilket ni förmodligen inte gör) så står inte kategorin m&m för de små, men ljuvligt goda, godisarna utan helt enkelt för musik & mode. Kände att de kunde få dela en kategori. Mode är en grymt fult ord förresten, föredrar att bara kalla det kläder men det kändes lite fräsigt att de båda börjar på m. Det är de små sakerna i livet som gör den stora skillnaden. Något sånt i alla fall.

 

Om ni har någon form av intresse för modellyrket, modebranschen, ätstörningar eller bara allmänt om kost, träning och näringintag kommer ni gilla den.

Den är skriven av en modell som blev upptäckt som 12-åring men tillsagd att banta ner sig 30 kilo. Hon gjorde så och fick samtidigt anorexia. Fick till sist nog av de sjuka idealen och blev då istället amerikas bäst betalda plus-size modell. 

Jag har inte läst klart den men åh vad bra den är. 

 

Och fråga mig inte varför hälften av alla bilder är tagna i sängen. Jag hänger en del där, kameran ligger precis bredvid. Det är helt enkelt rätt lämpligt.

 

 

Tog en av de blåa bussarna in Borås och välkomnades (självklart) av lite regn. Led inte så mycket av det dock då jag hade ett paraply och en väntande vän. I sann Boråsanda spenderades några timmar på Viskan. Kändes som om det var sista uteserveringshänget för i år. Bilderna då? Ja dem symboliserar helt enkelt Borås och mig. I min uniform skulle man kunna kalla det då jag nog går klädd såhär 300 dagar om året. 

 

Den sista slänger jag in som en liten icebreaker för att sedan kunna berätta att jag och Jenny halvt spontant bokade en Londonresa igår. Känns framför allt kul att ha något att se fram emot i höst när charkdisken på Coop känns lite extra kylig... 
♦