Det var någon gång direkt efter studenten. Jag och Ida satt på fiket i Tranemo (believe it or not, det finns ert sådant) och hade väl drabbats av post studenten stress disorder eller något liknande. För vi ägnade oss nämligen åt ett av mina favoritintressen, att drömma. Vi drömde om att resa bort ett tag och drömmarna riktades ganska snabbt mot USA. Jag hade ju precis kommit hem från mina underbara månader i sunny California och ville inget hellre än att vara tillbaka. Speciellt eftersom jag vill minnas att det regnade den där fika-dagen. Vet ni vad, jag tror jag tänker go ahead och konstatera att det regnade den dagen. Lär ju ha oddsen på min sida om man säger så...

Vi lovade i villet fal oss själva att vi skulle åka iväg till USA ihop. Sen dess ändrades målet från västkusten till östkusten och så fort vi vaknar till liv efter midsommarhelgen drar vi iväg. Vi ska börja i Washington, upptäcka north Carolinas guldkorn för att sen ta oss upp till New York.

Åh vad jag har behövt ha något att längta till. Och nu har jag det, 55 dagar kvar!

Och eftersom jag sitter på bussen till jobbet tar jag till ett litet fusk i bloggvärlden. Säg hej till en Google-bild.